Släktens historia

Släktens historia är lång. Här presenteras ett kort sammandrag av de två, i Sverige introducerade nu levande, ätterna Barnekow.

FRIHERRLIGA ÄTTEN BARNEKOW – nr 230
Medeltida adelsätt som härstammar från Pommern och Rügen i Tyskland. Den framträder med väpnaren Lubbertus de Barnekow (nämnd 1255). Den äldsta grenen av den pommerska ätten Barnekow överflyttade vid 1500-talets början till Danmark, där den naturaliserades som dansk adel 13 december 1547.
Vid Skånes övergång till Sverige 1658 blev den danska landskommisarien i Skåne, Christian Barnekow (1626-1666), svensk undersåte och sedermera vice president i Göta hovrätt. Han introducerades på Riddarhuset den 14 juni 1664 under nr 23 i dåvarande andra klassen, riddarklassen. Den adliga ätten anses utslocknad, och utslocknade i Sverige den 3 oktober 1772 och i Tyskland troligen den 26 februari 1838.

Emellertid hade en sonson till ovannämnde Christian Barnekow, landshövdingen i Kristianstads län, generalmajoren och kommendanten i Kristianstad sedermera generallöjtnanten Christian Barnekow (1694-1762), upphöjts i friherrlig värdighet den 21 november 1751 i Stockholm av Konung Adolf Fredrik, och introducerades den 8 juni 1752 under nr 230.

Den fjärde yngre grenen överflyttade till USA i mitten av 1800-talet. Med ätten sammanhör sedan 1816 grevliga ätten Barnekow nr 128, se nedan.

GREVLIGA ÄTTEN BARNEKOW – nr 128
Utgrenad ur friherrliga ätten Barnekow nr 230, se ovan. Hovmarskalken friherre Christian Barnekow (1773-1830), upphöjdes i grevlig värdighet jämlikt 37 § 1809 års regeringsform, innebärande att endast huvudmannen innehar grevlig värdighet, den 23 april 1816 på Stockholms Slott av Konung Karl XIII, men grevebrevet är undertecknat av Konung Karl XIV Johan, och introducerades den 10 april 1818 under nr 128.

Grevebrevet i original är sedan 2006 deponerat hos Riddarhuset.